Denna vecka har det varit Katrineholmsveckan. Den startade förra söndagen och avslutas idag. För att vara exakt är det den 29 i ordningen vilket innebär att den är jämngammal med mig. Bara några veckor yngre. För vad jag vet har den alltid varit v.32. Smart eftersom det är sista veckan i industrisemestern.
Jag var inte med på invigningen för en vecka sedan men däremot på Barnens dag med biblioteket. Kan läsa mer om det här: motknegarliv.wordpress.com
Framförallt var jag i tisdags, äntligen, med på KK-joggen. Den 24:de i ordningen men den första gången för mig. Även första gången jag sprang kvartsmaran, 12500 m, som lopp.
Oj, vad jobbigt det var. Tog ut mig för mycket i början så efter ca 8 km var jag helt slut. Fick gå några meter. Joggade en bit till men började att gå igen. Då kom Patrik, kompis till brorsorna och också förstagångsspringare i KK-joggen, och peppade mig att jogga de sista kilometerna. Gav sig den på att jag inte skulle stanna och i mål kom vi. På en för mig helt godkänd tid och enligt vänner på en bra plats i loppet. Så såhär i efterhand är jag nöjd även om jag under loppet undrade vad jag egentligen håller på med? Varför lägger jag mig inte bara i gräset här bredvid och solar istället?
Har inte känt så under lopp tidigare. Har lyckats hålla psyket i skick och ta rygg på någon som jag kan följa ett tag men denna gång gick det inte riktigt.
Saknade även fler kilometerhänvisningar och hade gärna haft powerade eller saft att välja på som alternativ till vatten vid andra vätskestationen. Blev dessutom riktigt irriterad och nästan stött när jag väl i mål, trött och törstig, mottar en gottepåse med vattenflaska i, MEN UTAN VATTEN! Vad ska jag med den till? Tur var att en banan och medalj fanns med. Tråkigt var också att den tröja som ingick i anmälningsavgiften var väldigt stor i storlek och blev VÄLDIGT varm därför att den inte andades. Loppet är i alla fall sprunget och det är inte omöjligt det blir en gång till. Nästa gång tar jag däremot egen tröja och vattenflaska.
