Jag och mina lurar, en onsdagseftermiddag

Jag går hemåt, glad och uppfylld av finfika med god vän.
Tar på mig mina lurar och startar Spotify.
Väljer en ny lista: Chillout.

Ser en liten ursöt kanin gömma sig när jag kommer gående.
Mötet glada och muntra personer på väg att fota söner och döttrar på bal.
Träden grönskar, rhododendron blommar och musiken ljuder i mina öron.
Känner förväntan och hopp i luften.
En stor leende lockar sig fram på mina läppar.

Får en känsla av att vara med i en film.
En film med lyckligt slut.
En känsla av att allt kommer att ordna sig.
Jag har just klättrat över ett berg och klarat det.
Allt ackompanjerat av mjuka toner, som innesluten i en bubbla.
Möter en man med sin hund och jag hälsar med ett glatt leende.
Ser vita björkar omslutna i grönska.
Är helt i nuet och njuter.
Njuter hela vägen hem.

Som i en film.

Simmar ner musiken, öppnar dörren och är hemma.
Allt är som vanligt.
Pelle möter mig med en puss och återgår till pluggandet.

Tar av mig mina lurar, stänger av Spotify och går in i vardagsrummet.

Filminspelningen är slut för den här gången.

Men en varm känsla i kroppen dröjer sig kvar.

Ett fint avslut på en fin dag.

Jag och mina lurar.

En stund av frihet.